AV: MesserSchmitt

När jag var liten så tröttnade jag på att mina föräldrar alltid körde med: "När jag var ung..." och jag svor att jag aldrig skulle göra det, men för ca 5 år sedan så var det kört och sedan dess har jag lite då och då kläckt ur mig "När jag var ung..." och nu kommer en sån grej.

När jag var ung så fick jag lära mig att respektera äldre människor samt säga tack och varsågod när det krävdes vid till exempel dörröppning osv.

Jag tycker att unga människor idag gör inte det i samma utsträckning, men jag har i min enfald trott att min generation gör det ända tills idag efter lunchen när jag skulle gå in i porten till vårat kontor.

Jag brukar alltid demonstrativt säga varsågod om jag håller upp dörren åt yngre människor som inte säger tack och då brukar dom faktiskt säga just tack, ibland till och med tack så mycket och det glädjer mig att dom faktiskt har lite uppfostran.

Så till historien! Som sagt idag kom jag, lite trött efter träningen (var tvungen att nämna det), tillbaka till porten in till kontorshuset med min lunch i handen och bakom mig kommer ett gäng på 5 tjejer/kvinnor/kärringar i åldern 25-55 och skulle gå in efter mig så jag håller upp dörren åt dom, dom säger ingenting och jag pressar ur mig mitt demonstrativaste Varsågod som jag någonsin gjort. Döm om min förvåning när ingen, absolut ingen av dom säger någonting tillbaka. Inget tack och inte ens ett klimakterie grymtande! Då blev jag mäkta förbannad och som tur är kom båda hissarna samtidigt så jag slapp dom i min hiss för hade dom klivit in i samma hiss och åkt en trappa hade jag faan strypt någon av dom.

Detta rörde ju runt hela min uppfattning om huruvida mn generation verkligen är så väluppfostrad som jag naivt har trott hela mitt liv.